Lisa ottosson - - Drömmar - - diktkonst.se

Jag sitter mitt i ensamheten
Jag tänker på vad jag gjort
På vad jag borde
På vad jag inte borde
Himlens ailla sjöar och hav faller ner på mitt huvud
Jag tittar mig omkring allt är tomt, tomt som ett omålat staffli
Jag tycks höra någon viska till min själv med en ljus och vacker röst
det är bara vinden, vinden som för mina tankar till en plats.
En plats jag vill vara på
En plats fylld av skratt och glädje
En plats där våra hjärtan möts
Jag börjar gå.
Stryker min hand över jordens liv
Plockar upp en färg, en färg som vuxit sig stor och stark ur jodens brinnande skal
Jag luktar, lukatar på dess ljuvliga inre på dess våg av sinnen
Jag börjar gå igen, följer mina fötter.
Jag är lycklig.
Jag ler som när himmlen värmde alla världens kroppar
Tänker på ett liv där våra själar får vara tillsammans
När jag kommer till stigens ände inser ja att allt det här bara är en drömm
att den där platsen bara är en saga en saga jag trodde var värklighet