Diktens namn: Potatisliv Författare: Lina Ljusarve
Ett kök är inget kök utan en spis, inte heller utan hemligheter.
För det är i köket alla potatisar sätts, det är där de börjar som sticklingar.
Det är där små ord blir längre och större. En hemlighet planteras.
Hemligheter eller avslöjanden sker i kök eller säng. De senare brukar vara av annan sort dock
men de stannar inte ofta där de lämnades.
Du kan räkna med att den reser. Du kan delge något i ett kök som sedan besöker dig i sängen.
De kan tas med till Afrika om så vill, beroende på var personen bärandes på den beger sig.
Ibland beger den sig inte geografiskt alls eftersom personen inte bär den med sig utan låter den vandra i högst oral form istället.
Eller i högsta orala form, beroende på vad just du har för följeslagare…
Tas potatisen upp som ung blir det en småpotatis, dom hamnar oftast inte längre än vardagsrummet. Låt den växa och bli stor så är det troligt att det är i köket som den under en lång tid kommer att tillreds. Den kan även hamna i någon annans vardagsrum.
Beroende på vad personen ifråga gör med potatisen den blir anförtrodd.
Småpotatisens huvudstad har numer blivit vardagsrummet
Där blir de kokta och stekta, men framför allt skållade.
I köket hanteras de riktigt ångande heta bakpotatisarna och de komplicerade suffléerna.
Bakpotatisarna som inte vill bli skalade bränner dina fingertoppar i hämnd och suffléerna sjunker ihop av ren utmattning. Detta är äkta köksämne som du bara tar dig igenom med blod svett och tårar min käre vän!
(Obs! kan även orsaka frustration)
Den sista potatisen är satt
Kommentarer på dikten
|
