Nu vet jag vad olycklig kärlek är,

och det är fruktansvärt

Du fanns ju alltid hos mig till den dagen

du lämnade mig

Jag glömmer aldrig hur det känns att hålla i din hand,

att röra vid ditt hår eller att sitta brevid dig i soffan

Det var ju du och jag!

Hur kunde du lämna mig?

 Skriv ut dikten    Kommentera dikten