Utan förvarning kom du in i mitt liv. Utan mål eller försiktighet sveptes vi båda med av kärlekens våg. Jag har aldrig kännt sådan kärlek till nån, jag har aldrig känt sådan glädje, jag har aldrig trott att kärlek kan göra så ont.  Vår tid är förbi, jag har förstått det nu men likväl är du i mina tankar. Jag har inga lösningar eller tillit kvar, jag är bara skör, arg och svag. Jag önskar ödet annorlunda, jag önskar jag gjort andra val, jag önskar att du ville ha mig kvar.

Trots att jag förstår att du ej mig vill ha så kippar jag desperat efter luft. Det är du som är luften. Det är du som stängt dörren så ingen luft blir kvar. Du gav mig allt och tog sen allt, du var mitt allt, du är mitt allt, för dig är jag ingenting. För dig är jag ett minne, en färdigberättad saga med sorgligt slut.

Jag älskar dig, jag accepterar dina brister och misstag. Men inget hjälper, klockan e slagen och jag kom försent. Jag hade ingen tidtabell, ingen karta eller kompass, Jag hade min kärlek till dig som vägvisare, Men någonstans där på vägen blev allt mörkt och jag gick vilse, vilse till ingenmansland, vilse till ensamheten. Jag tog fel väg. Jag vet det nu, men inga brödsmulor på vägen finns kvar som skulle kunna hjälpa mig till ditt hjärta.

Vår tid är förbi men jag vill inte tro att det är så.  Hoppet är det sista som lämnar oss. För utan det lilla hoppet jag har kvar kan jag inte leva. Hoppet om du och jag kanske tär mig sönder en dag. Men det är hoppet som får mig att andas och gå upp varje dag, Det är hoppet som får mig att vilja leva kvar.

 Skriv ut dikten    Kommentera dikten