Diktens namn: Oändlig tystnad Författare: Alice
Tystnad.
Bara jag och tystnaden, vi är som vänner nu.
Och den oändliga kylan, den märker jag knappt av längre.
Och minnerna, de finns där, jag ska bara återkallar dom.
Men det vill jag inte.
De är bara ren plåga, farligt.
Som att dricka ren alkohol, farligt.
Innan tystnaden kom som en skugga om natten, var jag vanlig.
Och jag log ofta.
Nu har jag nästan glömt hur man gör.
Nu är det bara jag och tystnaden... och snart är det bara tystnaden kvar.
Kommentarer på dikten
| 
