Diktens namn: Sol, hav och hundliv Författare: Arne Antman
Sol, hav och hundliv
Glittrande vågskvalp, fören mot vår klippa
- Åh, solvarma hällar, här kan vi pippa!
Inga badare inom synhåll …eller.
Hunden iland, sen snabbt ett dopp
- Av med brallan, jag vill se din snopp!
Inga båtar och inga sälar heller.
Måsskit och ankskit, var fan ska jag ligga
- Här på min kropp, måste jag tigga!
Inga fiskare syns, men byrackan skäller.
Och se långt därute, ett par sälhuven guppa
- Men skit i det nu, vi skall ju nuppa!
Inga sälskyltar här som ligger och dräller.
Oro vid strandkant, mås hittad av jycken
- Måste du dit, pungen sprängs ju i stycken?
Inga nykläckta ungar som hundnos beställer.
Skadad mås ska somna in, hämtar en åra
- Den där får du aldrig i min lilla skåra!
Inga skämt nu när barmhärtighet gäller.
Samariten tillbaka, skrattar med gloria i ryggen
- Mänskligt solur i zenit, det är väl en snygg’en!
Inga störande ljud när vi urverken ställer.
Soldränkta kroppar som njuter för stunden
- Älska mig svettig, nu när doggen är bunden
Inga fleezemoln som skuggar, så visarna sväller.
Mojnade urverk i motljus, kyssvänlig luden bringa
- Aj, bit inte din dåre. Se, där blinkade Vinga!
Inga hundhår det här, det är husse som fäller.
Knallröd kvällning mot gyllne hav och vovven framme i båten
- Tack min kapten, du var mig en kåt’en!
Inga sälar, bara ankskit, tänker hunden trött och gnäller.
Kommentarer på dikten
|
