Diktens namn: Dova sus Författare: Erika Fagerström
Dova sus
Allt var så vackert
då gryningen beredde plats
och dagen släpptes fri
inför himlens alla färger
och solen i sin rodnad.
Den sökte mellan stam och gren
ner mot markens gräs
vid den glittrande bäcken
mot främmande horisont
och där vid vindens dova sus
finner den sin frihet.
Allt var så vackert
när dagens sista doft
sakta bleknar bort i sin skymning
till ro och tystnat sig har lagt
vid vindens dova sus.
Kommentarer på dikten
|
