Diktens namn: fammlande i mörker Författare: verkligheten
jag var sex år då all skit börja
pappa stack men jag vägrade att sörja
hatet tog över gick ut över andra
åren passerade i skiten jag hamna
fans ingen o klandra hade bara mig själv
brott va min tillflykt blev tidigt kriminell
stog vid ett vägskäl höger eller vänster
att sitta bakom skolbänken eller bakom stängsel
tiden gick och nu satt jag där i häktet
dragit skam över mitt namn familjen och släkten
alla brott jag begått sen jag va tio unga år
sitta längst bak i bilen med handklovar på
ville att ingen skulle förstå jag stängde ut värden
brott blev min vän när jag va vilsen på vägen
jag bad till gud för att nåt skulle bli bra
jag hitta en kompass men letar än idag
Kommentarer på dikten
Emmma March 6, 2009 9:26 AM det var den bästa jaa höööört:P :)
Myzan August 8, 2009 5:35 PM Denna dikt var jätte fin. Lycka till nu i ditt liv
|
